Annons

Annons


Monica Eisenmans asiatiska nudlar och smårätter

Monica Eisenmans asiatiska nudlar och smårätter

 

Mer än bara studentmat

Som ung, fattig student i Paris levde jag på snabbnudlar. I Tang Frères i Paris Chinatown, en enorm asiatisk stormarknad, brukade jag köpa på mig ett femtiotal paket snabbnudlar åt gången och på det sättet kostade en måltid inte mer än tre kronor. Jag åt nudlar i princip varje dag och egentligen är det märkligt att jag inte fick skörbjugg. Med tiden har dock mina smaklökar – och min ekonomi – förbättrats och jag har upptäckt en helt ny värld av nudlar. 

Annons

Idén till boken fick jag under en resa till Peking och Gourmand World Cookbook Awards för fyra år sedan. På en av stadens nudelrestauranger fick jag se hur kockarna gjorde nudlar. En av dem hyvlade i rasande fart långa strimlor av nudlar från en stor degklump som han höll i famnen. En annan stod vid en stor tunna i vilken det låg en ormliknande deg. Genom att han drog i degen bildades det tunna nudlar som flög flera meter genom luften innan de landade i en kastrull med kokande vatten. I timmar stod jag fascinerad och bara tittade. 

Två år senare, efter att min syster Lisa och jag hade lagt ner The Cookbook Café, reste jag runt i Asien i en månad. För varje land jag besökte växte mitt intresse för nudlar. På Bali åt jag ”mie goreng”, i Vietnam ”bon bo”, i Thailand ”pad thai” och i Singapore ”laksa”. På en liten bakgata i Hanoi (medan jag slurpade risnudlar ur en rykande het ”pho” som doftade stjärnanis, ingefära och kanel) bestämde jag mig för att förverkliga drömmen om att skriva en bok om nudlar. Så ett år senare reste jag tillbaka till Asien med målet att under två månader äta mig igenom Asien (med avbrott för en och annan sejour vid poolen). Resan gick via Singapore, Kuala Lumpur, Hongkong, Macau, Hô Chi Minh, Bangkok, Ko Samui och Tokyo.

Asien har ett otroligt spännande och varierat kök och människorna där är passionerat intresserade av vad de stoppar i sig. Det alla asiatiska länder har gemensamt är att maten och själva måltiden är oerhört viktiga, även om rätterna när det gäller råvaror och smak kan skilja sig ganska mycket åt, till och med mellan olika regioner inom ett och samma land. I Singapore lärde jag mig att alltid fråga taxichauffören var jag kunde äta den bästa maten, och med stor sannolikhet hade han både en åsikt och kände till en bra restaurang. Och aldrig blev jag lurad till en kompis eller en kusins restaurang, för när det kommer till maten är de alldeles för stolta för att göra något sådant! Matstånden på gatan valde jag efter vilket som hade den längsta kön. Medan man står där och väntar får man släppa på den svenska blygheten och våga be andra i kön om råd om vad som är godast – men man får vara beredd på att fl er kan engagera sig och att en hetsig diskussion kan uppstå! Man måste också våga smaka – även på de ovanligaste anrättningar. Jag lyckades peta i mig både råtta, ankembryo och levande småfiskar – och inget smakade särskilt konstigt. Men oroa er inte, det finns inga sådana ingredienser i den här boken!

 

Monica Eisenmans asiatiska nudlar och smårätter
Klicka här för att bläddra i boken.

 

 

 

.

LÄS OCKSÅ

(0)

Annons



Annons
Senaste från Elle Mat & Vin